Inte lang kvar...

Hej!
Hoppsan vad fort tiden gar nu! Vi har det bra har. Sitter med uppsatserna pa dagarna och har gemensamma middagar med de andra studenterna pa kvallarna. Simmar ibland, tar en tur till stan ibland, ater kakor hela tiden.... I torsdags fick vi mojligheten att folja en sjukskoterska fran sjukhuset vi var vid forsta manaden. Vi akte med henne och ett gang andra vardarbetare till en skola uppe i bergen for att gora lite allmanna halsoundersokningar. Jag och Klara fick mata barnens Hb genom att sticka de i fingret, smeta av bloddroppen pa en bit papper och jamfora fargen med en fargkarta. Vi traffade ca 150 barn. Kandes som akta arbete i Afrika, precis som man tankt sig innan vi akte hit. Det kandes sa skont att gora lite nytta har!
Regnperioden har borjat, mest kvallar och natter kommer ordentliga skurar, men dagarna har varit ofta valdigt varma och ibland soliga.
Vi har hittat en skraddare i staden som syr upp klader for en billig penning (ca 100kr for en klanning inklusive tyg), sa nu hetsar vi med att leta upp fina tyger som vi vill ha klader i:)
En annan underbar sak ar att vi vid marknaden i moshi hittat en harlig forsaljare om saljer passionsfrukt bade farsk och san man hittar hemma. Han saljer aven papaya, mango och annanas, sa nu galler det att hetsata innan vi aker hem.
I lordags akte vi med 6 andra studenter till Tarangire nationalpark pa safari. Riktigt fin natur och massor av sota elefanter:) Nu kanner vi oss doch valdigt nojda med safari.
Pa fredag ska vi aka till ett barnhem inte sa langt harifran, K har kontakter via sin organisation hon jobbar med i Sverige. Blir ett skont avbrott fran skrivandet. Nu nar vi suttit med vara resultat borjar vi inse vilka resurser vi inte har tillgang till har som vi skulle haft hemma, forhoppningvis blir vi anda nagorlunda klara innan vi aker sa vi inte behover slita hacken av os nar vi kommer hem.
Ikvall blir det gemensam middag i stan, bra ide med tanke pa att elen nyss forsvunnit hemma....
Aven om jag saknar manga och mycket hemma, kanns det valdigt hanterbart med 3,5 vecka.
Ses och hors snart!
Kram Kristina